"Go fuck yourself"

Dokument: Superagentens väg till toppen och fotbollens största stjärnor

Oförutsägbar, oartig, ohejdbar – och en oförskämt bra förhandlare.
Mino Raiola kör sitt eget race. Det har tagit honom hela vägen till agenternas stjärnhimmel med spelare som Zlatan, Maxwell, Balotelli, Pogba och Donnarumma i sitt stall.
Med kontakter överallt, få skrupler och stor känsla för hur han ska hantera både spelardivor och klubbpresidenter har Mino Raiola nått toppen.
Sportbladet Insides Jennifer Wegerup berättar historien om agenten som avfärdats som en simpel pizzabagare men som lever efter devisen ”skrattar bäst som skrattar sist”.

Text

Tv-reportern håller fram sin mikrofon. Det är den 19 juli 2012 och Zlatan Ibrahimovic har just blivit klar för PSG. Han lämnar Milan och serie A för den franska ligan. Reportern frågar Zlatans agent:

– Vad säger du till folk som anser att det här är att byta ner sig till en sämre liga?

Svaret kommer snabbt, kort och koncist:

– Something like go fuck yourself!

Mina damer och herrar; Mino Raiola, som just avslutat ännu en stor affär och sen ber folk att dra åt helvete. En helt vanlig dag på jobbet för mannen som tillsammans med sina stjärnor älskar att ge världen i allmänhet och oss journalister i synnerhet fingret.

riljant, arrogant, nonchalant, raljant, extravagant.

Rund som en boll, rik som ett troll.

Mino Raiola. Mannen som verkar  lätt att ringa in: bufflig, skränig, illa klädd, otränad, ouppfostrad men en jävel på att knyta till sig många av fotbollens bästa spelare och sen sälja dem till de största klubbarna.

Men Mino Raiola är mycket mer än klichébilden av sig själv. Genom åren har jag stött på honom många gånger, i olika sammanhang, på diverse arenor eller spelarhotell. Vi har haft våra duster i stilen ”varför eldar du inte upp tidningen du jobbar på?” men också mötts i respekt, med tiden. Mino Raiola är, precis som Zlatan, en person det är svårt att vara likgiltig inför. Och han är, liksom sin största stjärna, farlig att underskatta. Likt en rysk docka, finner du bakom varje skal du lyfter av en ny version av agenten som alla älskar att hatälska.

Med Medelhavet skönhet och Vesuvius  lockande, varnande profil i blickfånget ligger Nocera Inferiore, staden där Mino Raiolas första kapitel skrevs.

Blott en kort biltur från vilda, vackra Neapel och med Pompejis sällsamma ruiner som nära granne. Omgiven av historiska skatter men också av nutidens brutala arbetslöshet, fattigdom och kriminalitet slumrar Nocera Inferiore i solgasset. En typisk syditaliensk småstad där alltför många invånare går till spillo i sysslolöshet och under camorrans inflytande. Det insåg familjen Raiola och ett 30-tal andra familjer från trakten redan år 1968 då de bröt upp och lämnade sin stad och sitt land. Flytten gick 190 mil norrut, till nederländska Haarlem. Himlen var gråare där, men framtidsutsikterna ljusare.

Med bland barnen fanns lille Carmine Raiola, född året före, den 4 november 1967. Pojken, till vardags kallad Mino, var bara ett år och skulle aldrig minnas sin födelsestad. Men berättelserna om livet där; om Italien, värmen, passionen och inte minst fotbollen, dem fick han som godnattsagor och bar inom sig.

Pappan hade jobbat som mekaniker hemma i Italien. För att skapa sig en ny framtid kom han, likt tiotusentals av de italienare som emigrerade, nu att öppna restaurang. Barnen fick hjälpa till och Mino tillbringade all ledig tid i pizzerian med det givna namnet ”Ristorante Napoli”. Sonen lärde sig holländska fortare än föräldrarna, var duktig i skolan och började läsa juridik efter gymnasiet. Som servitör hos pappan fick unge Mino tidigt vässa sig i olika språk. Men mest av allt lärde han sig att tala till olika personer på just det sätt som passade dem och att tala klarspråk. Mino bar fram pizzorna men tog sig också tid att prata med gästerna, lära sig tolka deras karaktärer och känslor, att förstå människors inre och hur man handskas med olika personligheter. Detta, om något, har i hög grad bidragit till att ta honom dit han är i dag.

– Av alla agenter jag mött så är Mino Raiola den som är bäst på att gå in i en symbios med sina spelare. Det är en stor förklaring till hans framgång, säger Carlo Laudisa.

Han är en av de tyngsta transferexperterna på Gazzetta dello Sport och en av de journalister som har en fungerande relation med Raiola. Det vill säga, den gode Mino svarar – för det mesta – när Laudisa ringer upp.

– Raiola är extremt begåvad när det gäller att ta folk, även oss journalister. Men framför allt spelarna. Han kan verka rå och oartig och är det, det är hans personlighet, men det är också en strategi. Han får spelarna att känna att han är som de och alltid på deras sida, säger Laudisa och fortsätter:

– Raiola bråkar med alla, han tar strid för sina spelare. Och det har ju varit rätt taktik, för det är i slutändan dina spelare som gör dig stor som agent, att du har stjärnorna och att de vill stanna hos dig.

u kan inte ett skit om fotboll.

Den 18-årige Raiola serverade inte bara färsk pasta till Haarlems klubbdirektör utan också sin syn på hur klubben sköttes. Det kan låta som en skröna men som så mycket kring stjärnagenten överträffar verkligheten dikten.

Genom hela uppväxten var fotbollen det starkaste bandet till hemlandet Italien för familjen Raiola. De lediga stunderna var få men de tillägnades fotbollen och drömmen om Napoli och frälsaren Maradona.

Familjen Raiolas paninotek växte, blev en pizzeria och sen en restaurang med guldkant. Under tiden gjorde Mino Raiola samma resa, långsamt men målmedvetet.

Han spelade fotboll även han men var rundlagd och kort och skadedrabbad. I stället jobbade Mino Raiola sig in i Haarlem där inte bara klubbdirektören utan många i ledningen imponerades av hans kompromisslösa stil. Under tiden pluggade den unge Mino vidare och startade det egna företaget med det passande namnet Intermezzo och började bedriva affärer med en rad italienska företag. Vid 19 års ålder köpte Raiola sin första egna restaurang som han raskt sålde vidare. Med stor vinst, förstås.

I flera intervjuer har Mino Raiola berättat om hur han allt mer började ana vilken som var hans verkliga bana.

– Jag insåg att jag borde förena mina världar. Att ta företaget och börja arbeta även gentemot fotbollen. Det var i början av 1990-talet och jag förstod att det fanns en enorm potentiell marknad.

1992 var Mino Raiola med om sin första affär när Bryan Roy såldes till Foggia. Flytten till ett nytt land och syditalienska Apulien var en utmaning för spelaren. Men han behövde inte oroa sig. När kontraktet var påskrivet stannade Mino Raiola kvar och hjälpte Roy att komma i ordning, inreda hemmet och lära sig vem han skulle lita på och vem han skulle akta sig för.

– Jag säger det igen: ingen har sådan kontakt med spelarna som Mino Raiola, det är så han jobbar, upprepar Gazzettans Laudisa.

Efter Foggia-affären började Raiola göra sig ett namn, knyta allt fler kontakter, skaffa sig mer och mer inflytande. När han 1996 tog Pavel Nedved till president Cragnottis storsatsande Lazio nådde Raiola en ny nivå. Hans kontakter med den italienske fotbollens gudfader, Juventus-bossen Luciano Moggi, var dock ännu dåliga. Men Nedved skulle bli en av Raiolas  nycklar till framgång. År 2001 lämnade den tjeckiske mittfältaren Lazio för Juventus. Raiola och Moggi var nu ”brothers in arms” och började blicka fram mot nästa stora affär.

an borde riva ner hela hotellet, hela skiten!

Mino Raiola i högform på ATA hotell i Milano, stället där calciomercaton följs av media och agenter de sista skälvande dagarna av varje transferperiod.

– Hur kan man ha det här som högkvarter? Det är en skam för italiensk fotboll. Här finns inget internet som fungerar, ingenting, det suger. Hotellet borde rivas ner till grunden! Men det ser ut som våra arenor, det speglar den italienska fotbollens tillstånd.

Mino Raiola står omringad av journalister och totalsågar allt och alla framför rullande tv-kameror. Uppmärksamheten är total, alla lyssnar på när han talar. Det italienska ligaförbundet, Lega Calcio, kan hålla sig för skratt.

– Detta är en annan av Raiolas främsta egenskaper, hans skicklighet i att få ut sitt budskap, att hantera media. Hans lite burdusa stil går hem, säger Carlo Laudisa.

På Gazzetta dello Sports centralredaktion i Milano gör Raiola stundtals ett besök och levererar rubriker.

– Ibland är han vrång och svår att ha att göra med, ibland svarar han inte. Andra gånger fintar han bort en. Men så, när han vill snacka, då är han oemotståndlig. Mino kom upp på redaktionen förra sommaren. Han stannade 3,5 timme, drack kaffe och pratade och pratade, berättar Laudisa och skrattar.

– Vad händer? Även de som har svårt för Raiola smälte. Den kvällen gjorde vi staruppslaget och fyra sidor på alla nyheter han gett oss, dagen efter ett helt uppslag. Det är Raiola.

Med samma charm, och löftet om ta honom till Italien och serie A, lockade Mino Raiola till sig Zlatan Ibrahimovic. Agenten överraskade Zlatan genom att på samma gång provoceras honom, håna hans klädstil och säga att han var för otränad men samtidigt lova den unge Ibra att ta hans hand och föra honom till den absoluta toppen.

–  Jag litar hundra procent på Mino, han har gjort allt för mig, har Zlatan ofta sagt till mig i intervjuer.

Vi som var med när han blev klar för Juventus minns hur hysterin,  privatplanet som flög ner Zlatan till Turin, triumfen.

– Ibrahimovic kommer att bli bäst i världen! Nu ska jag röka den där cigarren Mino lovade mig!

Orden var Luciano Moggis, kvällen efter att Zlatan gjort mål i debuten mot Brescia. Den italienske fotbollens mäktigaste man tronade med hela Juve-ledningen vid stambordet på restaurang Urbani. Vi andra satt vid ett bord strax intill. I glasen norditalienskt svalt bubbel, på faten lokala delikatesser; i luften känslan av seger.

Zlatan sågs redan där och då som fotbollens största löfte, ett löfte på väg att uppfyllas och Mino Raiola var mannen som fört guldklimpen till Turin, till landets mesta mästare. Med sin förmåga att charma en sten hade Raiola lyckats bli även Moggis förtrogne.

Firandet följdes av två års vinnande och dominans innan Calciopoli-skandalen sommaren 2006 skakade italiensk fotboll i sina grundvalar och Juventus allra mest.

Mino Raiola bestämde genast att Zlatan måste bort, vidare, och Inter blev nästa adress. Under Florens fullmåne gjorde Ibra sin debut och Raiola tjänade 50 miljoner kronor på flytten.  Zlatan fick fort en ledarroll även där. Men för Mino Raiola blev det smutsiga rubriker när polisens bandinspelningar från Calciopoli började läcka ut i media.

rån polisens band:

Mino Raiola:  – I morgon kommer signor Ibrahimovic inte att komma till träningen.

Luciano Moggi: – Bravo, fortsätt att föra krig, fortsätt att föra krig.

Två citat från alla de samtal italiensk polis spelat in mellan agent Raiola och bossarna i Juventus. Calciopoli-skandalen föregick av en lång tids avlyssning och bandupptagningar av klubbchefernas telefoner, inte bara i Juventus. Mino Raiolas samtal finns också med och de är inte smickrande. När dragkampen pågår som värst kring Zlatan lovar Raiola att Ibra ska ”bråka sig bort” från Ajax, inte komma på träningarna och fajtas med lagkamrater.

Andra inspelningar visar hur Raiola köpt dyrbara armbandsur i lyxklass åt pamparna, för att smörja dem.

Från polisens avlyssningsband, konversationen om klockorna, augusti 2004, mellan Moggi och Raiola.

Moggi: – Det finns ett problem.

Raiola: – Berätta för mig.

M: – Giraudos (annan Juve-boss), hans fru har redan ett sådant armbandsur (som Raiola köpt).

R: – Han har redan ringt mig, han har sagt att han vill ha en annan klocka.

M: – Eh, hör på mig, ordna så att du får hit min klocka till mig också.

R: – Lugn, Luciano, lugn…oroa dig inte, jag säger till dig att inte oroa dig. Men du får göra i ordning kommissionsavgiften för Zlatan,  Luciano.

M: – Pengarna för Zlatan… Nu pratar vi inte om det på telefon. Allt är ju redan fint och överenskommet,  kom igen nu.

RAIOLAS OCH ZLATANS RESA TILLSAMMANS:

Samtal i den stilen bekräftar det många anat; Mino Raiola har få skrupler när han gör affärer. Det är han dock inte ensam om i toppfotbollens korrupta värld och agenten gick hyfsat oskadd ur skandalen. Att det mutas och fifflas är inget nytt. Raiola ruskade på sig och gick vidare och hans imperium bara fortsatte att växa.

– Det är många som underskattar Mino, för att han har den stil han har. Bufflig och dåligt klädd, särskilt bredvid spelarna. Aldrig en kavaj, aldrig en slips. Och så den där oslipade stilen.

Orden är Enrico Curròs, en av Italiens mest etablerade fotbollsexperter. För La Repubblica följer han landslaget och även Milan, sen många år.

– De som underskattar Mino kan råka illa ut. Bara se på vilka spelare han har och har haft. Ibra, förstås. Balotelli. Pogba. Nedved förut. Donnarumma. För att bara nämna några. Du förstår ju att du har att göra med en person som kanske har t-shirt på sig men som är mycket smart och förbereder allt minutiöst, säger Curro’.

Toppagenten har byggt upp sitt eget stall av advokater och rådgivare på högsta nivå och är känd för att vara extremt väl förberedd, in i minsta detalj, när det kommer till att förhandla.

– Raiola är begåvad. Och han kom fram i precis rätt epok. Hade han jobbat på 1980-talet hade inte blivit så stor. Då var agenterna inte kändisar. De fanns knappt och var inga stjärnor. Vad är en agent egentligen? Jo, en djävulens advokat. Att han blir känd finns det ingen poäng i. Men med internet och de enorma pengar som nu finns i fotbollen så har personer som Raiola blivit berömda, säger Curro’.

engarna ja, alla pengarna, i Imperium Raiola. Bara på försäljningen av Pogba till Manchester United tjänade Mino Raiola motsvarande 247 miljoner kronor. Utöver hans första företag Intermezzo driver han också Maguire Tax & Legal med bas i Amsterdam och Sportman med huvudkontor i Monte Carlo. Namnet på Maguire Tax & Legal? Raiola var inspirerad av filmen från 1996, om sportagenten Jerry Maguire, spelad av Tom Cruise. Pojkdrömmar som bär, drömmar som gjort Raiola, invandrarpojken från Nocera Inferiore, till en mycket rik och mäktig man. En historia som liknar Zlatans – och många av spelarnas.

– Vi förstår varandra, detta att komma ur inget och jobba sig upp. Men sen är vi olika. Ta Balotelli till exempel. Jag älskar den grabben. Men om han haft Zlatans mentalitet hade han vunnit fem guldbollar, med så mycket talang!

Raiola i en av många italienska radiointervjuer, där han alltid tycks skjuta från höften men i själva verket skickligt regisserar showen.

Hemmet i Monte Carlo, en rad fastigheter, pengar på konton dit inga skattemyndigheters ögon når. Mino Raiola har tagit sig långt och anklagas ibland för att vara alltför pengadriven, även när det gäller sina spelare. I Italien kallas Zlatan stundtals för ”vagabond” och kritikerna menar att han för ofta bytt klubb i jakt på pengar, därtill rådd av Raiola. Det var agenten som låg på för att Ibra skulle lämna Milano och Milan och flytta till Paris och PSG där oljemiljarderna pumpades in i en strid ström.

Den italienske agenten vars familj flydde fattigdomen håller med om att ja, pengar är en drivkraft, men inte den enda.

– Och se nu. Zlatan gick till Manchester United, inte till Kina. Han sa nej till en miljard kronor. En miljard! Men han ville vinna i Premier League, han ville till United, det var viktigare än pengarna.

Raiola berättar i en intervju med Il Giornale om hur han med åren fått allt mer distans till miljonerna och juvelerna.

– Jag hade en yacht förut. Men en advokatvän rådde mig: ”sälj den! Det är bättre att hänga på någon annans båt”. Jag sålde och vips försvann en massa vänner.

Raiola skrattar. Han är känd för sin slagfärdighet och för att kunna underhålla ett helt bord, en hel kväll.

–  Till och med när jag bantar! Då och då gör jag ett ryck och går ner 30 kilo, sen går jag upp igen.

En av Raiolas favoritplatser för förhandlingar är Cipriani, ett av alla diamantbeströdda ställen  i Monte Carlo där Raiola kan äta middag, möta bekanta som F1-bossen Flavio Briatore och sen dra till kasinot och lattja bort några hundratusen över ett glas champagne.

– Men jag jobbar hårt för det, betonar Raiola och tycker om att dunka sina kritikers huvuden med sin juridikutbildning och de åtta språk han talar. Ett är tjeckiska och en av Raiolas favoritböcker ”Långsamma och snabba tankar” läste han just på tjeckiska.

– Jag läser mycket på alla flyg, jag reser ju så mycket. Jag tycker om gammeldags hederliga böcker, inte ljudböcker. Den här boken är fantastisk, jag älskar den! Den handlar om hur hjärnan fungerar, jag har haft stor nytta av den, när jag förhandlar.

Raiola har två söner, 18 och 14 år gamla, som han gärna lovprisar i media. Men pappa Raiola kan också kritisera dagens unga.

– Du måste ha en eld inom dig, du måste brinna för att nå någonstans.  Den yngste sa till mig ”pappa, du  hjälper spelarna att tjäna mycket pengar, det har jag läst. Jag vill också bli fotbollsproffs när jag är stor”. Jag sa: ”ut och träna med dig då!”. Och han svarade: ”Men pappa, jag sa ’när jag blir stor, inte nu”.

En attityd som sonen inte ärvt från fadern.

– Du måste offra saker och du måste lida innan du får framgång. Det är som med en diamant, den bildas under enormt tryck.

Raiola hyllar så ofta han hinner sina spelare, både de äldre och yngre; ”Donnarumma kommer att bli bättre än Buffon”.

När man åker runt på matcher i Europa dyker stjärnagenten då och då upp, som gubben i lådan, går runt i intervjuzonerna, försvinner in bakom en dörr, kommer ut igen, pratar med spelarna, går in i VIP-rummet. På Parc des Princes var han ofta där; vaktande sina juveler Zlatan, Maxwell och Matuidi men med vaken blick, riktade mot framtiden. Ständigt på hugget, redo att fånga in nästa stora talang. Aldrig mätt, aldrig nöjd och med ett kontaktnät vars fångstarmar sträcker sig in i de flesta storklubbar. Dock har Raiola en förvånansvärt dålig relation till Napoli, klubben från hans ursprungs trakter, och till hela södra Italien. Det är en av anledningarna till att Zlatan, trots att han sagt flera gånger genom åren  att han ville avsluta karriären i Napoli, aldrig kom dit.

– Jag håller med de som säger att Italien borde delas på mitten, säger Raiola. Jag älskar Neapel, älskar verkligen staden. Men jag vill inte se den. Ingenting fungerar, det går inte att göra affärer där. Och fotbollen där? Du har föräldrar som betalar stora summor till tränarna för att deras söner ska få spela. Hur ska du då få fram de bästa?

Även om Mino Raiola kan rasa mot bristen på effektivitet och mot korruptionen i hans familjs och släkts hemtrakter är han stolt över sitt ursprung. Ett av mina mest underhållande ögonblick som journalist är när Raiola hamnade i storbråk med Sinisa Mihajlovic, då spelare i Inter. I april 2005 började Mihajlovic och Zlatan bråka i toppmötet mellan Inter och Juventus. Ibra skallade lätt Mihajlovic och stängdes sen av i tre matcher. Men bråket som följde blev hetsigare än det på planen. Mino Raiola menade att Mihajlovic provocerat hans spelare.

– Han sa saker om Zlatans mammas moral och annat som är för grovt att återge.

Då gick Mihajlovic i taket.

– Jag kan inte längre hålla tyst utan måste bemöta dessa anklagelser från signor Raiola. En man som jag inte ens kan prata fotboll med, en pizzabagare. Jag har en fin ugn hemma, han kan komma hem till mig och baka pizzor, sa Mihajlovic.

När jag ringde upp Raiola och återgav Inter-stjärnans ord sparade han inte på krutet. Rubrikerna duggade lika tätt som regnet över Milano.

– Det bästa med hans uttalanden är att Mihajlovic nu bevisar det alla visste: han är ointelligent. Och han är rasist. Vi hade nyligen krig på Balkan och nu säger han så här. Hoppas hans barn är klokare, för fadern får anses förlorad.

Raiola bemötte sen pizzakritiken och försvarade då sin bakgrund, kraftfullt.

– Jag kan tyvärr inte baka pizzor men min far är pizzabagare. Det är ett fint yrke. Jag är stolt över det.

Och som en påminnelse om sitt ursprung och en jordnära hyllning till det hänger på Raiolas huvudkontor en kökshylla med en ditmålad tallrik på.

Ristorante Napoli står det på den.

Text

Källor: Sportbladet, Gazzetta dello Sport, La Stampa, Il Giornale, Tuttosport, Il Messaggero, Corriere della Sera, La Repubblica, Le Parisien, l’Equipe, Financial Times, The Guardian, RAI, Mediaset, SKY Italia, Radio Sportiva, Radio Radio.